Att dela ut medicin är en viktig del av jobbet. Delegering kallas det när man har rätt att hämta ut medicin från det låsta skåp som finns i varje boendes rum. Medicinen ligger i påsar och vi kontrollerar att det är rätt antal, rätt datum och till rätt person. Man måste också kontrollera om något ska ges vaginalt istället för oralt.
Medicin delas ut fem gånger om dagen mellan 8-20. Och det är inte bara att i lugn och ro gå och dela ut piller: En del gamla sätter i halsen, andra spottar ut, många har svårt att svälja och man får krossa tabletterna. Vissa totalvägrar och man får lirka ett bra tag innan medicinen slinker ner.
Man kan också komma i den absurda situationen att man ska väcka en sovande person för att ge den sömnmedel...
Att dela ut medicin till tio-femton personer är alltså en ganska komplicerad procedur som tar mycket längre tid än man tror. Att föra in vagitorier i en gammal kvinna är inte heller nåt man kan göra slarvigt och i brådska.
Det är rätt många avvikelser (= rapporterade felaktigheter) när det gäller medicinering, och jag kan tycka att kontrollen är ganska släpphänt med tanke på vad som kan hända om det blir riktigt fel.
Och att det blir så många misstag beror i det fallet nästan alltid på personalbrist och stress. Om den som delar ut mediciner får koncentrera sig på det, då är det inga problem. Men det händer ofta nåt som kräver en akut insats samtidigt som man ska hålla ordning på alla piller och sorter och antal. En boende kanske har ramlat, nån annan kräks, en upprörd anhörig stoppar en i korridoren, det larmas från alla håll och kanter...och där står man med viktiga medciner och måste göra en paus för att ta hand om det akuta.
Tanken är förstås att delegeringen ska skötas separat och den/dom som gör det ska inte behöva splittra sig på andra saker samtidigt. Men det fungerar inte, det finns inget sånt tidsutrymme.
Därför är medicinutdelningen en väldig stressfaktor samtidigt som det är ett stort ansvar. Några uteblivna alvedon är väl inte hela världen, men det finns också misstag som kan få mer allvarliga konsekvenser. Dom flesta av oss är mycket medvetna om det, och det blir en ständig oro.
Egentligen tycker jag att man ska vara utbildad undersköterska eller ha flera års erfarenhet för att få delegring. Men så är det inte. Nu i sommar har det knappt varit nån ordinarie personal på avdelningen, och det har hänt att en ung, helt oerfaren vikarie fått ensamt ansvar för medicin till 17 personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar