måndag 7 oktober 2013

En kväll av avvikelser

Vi är tre som jobbar på kvällen, tillsammans tar vi hand om 17 boende. Vi hjälper dom med nattkläder, tvätt, toalettbestyr, ser till att dom kommer i säng. Delar ut medicin. Det finns tydliga rutiner som ska följas.
När man jobbar tidiga pass har man också sina tydliga rutiner. Bland annat har man ansvar för att rummen är snygga och städade, gammal disk borttagen, förråd av toapapper, blöjor etc är fyllda.

Om något blir fel, eller om det redan är nåt fel när vi kommer för att utföra kvällens sysslor, ska vi skriva en avvikelserapport.
Det här är samlade avvikelser från en enda kväll.
Siffrorna är fiktiva rumsnummer, för enkelhetens skull.

Rum 1. På bordet står gamla smutsiga glas med intorkad näringsdryck.
Rum 2. Det är inte bäddat i sängen. Överkastet ligger direkt på madrassen. Gamla smutsiga kläder ligger på matbordet.
Rum 3. Det finns inga nattblöjor. Toaletten är smutsig, full med ingrodd avföring.
Rum 4. Det finns inget toapapper.
Rum 5. Inga blöjor. Inget skyddsunderlägg i sängen.
Rum 6. Inga blöjor där heller.
Rum 7. Boende har inte fått den medicin som skulle delats ut klockan 14.
Rum 8. Inte heller den boende har fått sin medicin klockan 14.
Rum 9. Den boende har inte fått sin medicin klockan 16.
Rum 10. Ett fönster står öppet, så rummet är helt utkylt. Den boende ligger och huttrar.
Rum 11. Inga blöjor här heller.

I elva olika rum var det alltså nånting som inte var som det skulle. Utebliven medicin, iskallt rum, smutstvätt på matbordet och ingrodd toa...och alla gånger får vi avbryta läggningsproceduren och den boende sitter där i sitt nattlinne/pyjamas och väntar medan vi springer iväg och hämtar blöjor, toapapper och annat som saknas fast det alltid ska finnas på rummen.

På dom obligatoriska möten vi har en gång i månaden pratas det om hur viktigt det är att rutinerna följs, och exakt vad man ska göra för att verksamheten ska flyta smidigt. Varje gång. Men allt blir bara sämre.

Varför fungerar inte rutinerna? Varför gör inte alla sitt jobb? Varför vägrar chefen ens titta på det?

När det praktiska inte sköts på ett bra sätt blir också allt annat lidande. Tiden för dom gamla, för den rent mänskliga omsorgen blir mindre.

Att skriva elva avvikelserapporter på en och samma kväll är ganska extremt. Till slut orkar man inte hålla på, för det leder i alla fall inte till nånting. Organisationen bara fortsätter att falla sönder.

Ja, jag är trött. Tror inte jag är kvar så mycket längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar