Att vara närvarande tycker jag är bland det viktigaste när man tar om gamla. Det är något fler skulle tänka på. Att se den andra personen, att känna dens behov och önskningar, att vara där med sin själ.
I närvaron behövs inga ord, för jag förstår ändå. Det har hjälpt mig många gånger när jag sköter om gamla som har tappat sina ord på vägen. Vissa sjukdomar skyndar ju på den processen.
Känslig beröring med varma händer. En mjuk röst. Det är så viktigt i mitt arbete. Och jag kan känna en sån respekt för livet när jag får sitta på sängkanten och hålla en gammal, knotig hand. (Önskar bara att det fanns mer tid för sånt.) Såna upplevelser utgör guldkornen i ett stressigt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar