Tänk om barn på dagis fick ha samma blöja hela dagen, så avföringen torkade fast i rumpan och urinen skvalpade. Om ingen hade bytt mellan klockan 9-17, om barnen knappt gick att duscha rent sen, om dom fick eksem och urinvägsinfektioner. Vilket ramaskri det skulle bli! Men på äldreboenden...jag ska inte säga att det händer hela tiden, men det är inte heller sällsynt. Det är faktiskt så vanligt så vissa anställda tror att det är helt normalt och acceptabelt att man inte hinner med/bortprioriterar den så kallade toapassningen.
Häromdan var jag och en kollega inne hos en boende som inte kan ha fått toapassning på väldigt många timmar. Den personen måste man titta till då och då, för han klarar inte att själv ringa när han behöver gå på toa. När vi gick på vårt pass och kom in till honom var blöjan helt överfull. Vi duschade personen, och han jämrade sig när vi försökte få bort den inkletade och intorkade avföringen. "Aj, aj!" skrek han. Och huden var alldeles röd.
Urinvägsinfektioner är dessutom rätt vanliga hos våra boenden, och det är nåt som kan vara väldigt farligt för gamla. Jag är säker på att många fall beror på den dåliga toapassningen.
Och som sagt, tänk om det handlade om barn. Eller patienter på ett sjukhus. Inte skulle nåt sånt här accepteras ens en enda gång, eller? Man säljer inte heller ut exempelvis dagisverksamhet till lägstbjudande på det extrema sätt som görs med äldrevården. Barnen är för viktiga för det. Dom gamla är uppenbarligen inte ett dugg viktiga. Ibland tycker jag inte ens att dom betraktas som människor.
I det här fallet skrev jag förstås en avvikelserapport. En av massor som jag har skrivit. I den berättade jag exakt vad som hänt, och så lämnade jag den till en sjuksköterska som sedan ska lämna vidare till chefen.
Ingen kommentar, ingen reaktion, ingen uppföljning.
Som vanligt med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar