Jag funderar vidare på det här med äldrevårdens värdegrunder och dom gamlas rättigheter. Hur det skiljer mellan teori och verklighet. Foldern från Socialstyrelsen rikar sig direkt till en äldre person i behov omsorg, och det står så fint om det inflytande man ska ha som vårdbehövande, hur man ska få göra egna val, bemötas respektfullt som en individ med mera. Man uppmanas ringa till den ansvariga i sin kommun för att fråga och ta reda på mer.
Dom äldre förväntas alltså kunna bevaka sina rättigheter och ringa till myndigheter. Men man måste inse att ingen människa får plats på ett äldreboende numera om hon inte är så pass dålig att hon absolut inte kan hantera sin vardagstillvaro själv. Den som har alla förståndsgåvor i behåll har istället olika fysiska åkommor. Och dom flesta är mellan 85 och 98 år. Vid den åldern har man även i bästa fall, alltså om man är hyfsat frisk, inte så mycket energi kvar. Man orkar inte ringa, kanske mötas av automatröst som ger olika alternativ, sitta i telefonkö, prata för sin sak - många av våra boende kan inte ens slå ett telefonnummer!
Det andra den äldre uppmanas göra är att prata med personalen om sina önskemål, och det är ju mer självklart. Men det är ju också där det fallerar i vissa fall, alltså det problem en boende upplever kan ha att göra med dålig kunskap och/eller dåliga attityder hos en anställd. Nån är hårdhänt, nån kan inte sätta in en hörapparat, en annan vägrar skjuta en rullstol hundra meter...alltså det finns så mycket! Och, som jag skrivit tidigare, alla passar inte i vården. Det har inte med utbildning att göra utan är en fråga om läggning och personlighet.
Störst chans att få sina intressen tillgodosedda har den boende som har närvarande och engagerade anhöriga. Dom övriga är helt utlämnade till en underdimensionerad och dåligt fungerande vård.
På mitt jobb har vi möten ungefär en gång i månaden. Där pratas bland annat om värdegrund och attityder och hur det bör fungera ute på golvet. Men vad spelar det för roll hur mycket man pratar när det aldrig följs upp? Ingen följer upp hur det går till ute på avdelningarna. Ingen kollar hur vården sker på individnivå, vad som händer inne på rummen.
En värdegrund som aldrig kan omsättas i praktiken, vad är vitsen med den? Kom ner på jorden, ta reda på hur det är! Kom och se hur vi har det. Inte ett planerat studiebesök på en timme när allt blir tillrättalagt, utan var med på avdelningen ett par dagar. Undrar vad det skulle leda till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar