Tomma ord

Det finns något som kallas "Nationell värdegrund" för äldreomsorgen. Den värdegrunden finns beskriven i en folder som Socialstyrelsen har gett ut. Där står väldigt tjusigt om hur dom äldre ska bli respekterade och få sina behov tillgodosedda. Kontentan av värdegrunden som den beskrivs i foldern är att äldreomsorgen ska vara bra. Typ så. Inte direkt konkret utan mest tomma ord. Verklighetsförankring noll.

Kommuner kan också ha ett slags lokal värdegrund eller "värdighetsgaranti", och en sån har även min kommun formulerat. Några exempel:

Dom gamla på ett boende har rätt att påverka tidpunkten för sin utevistelse. Och dom ska få välja om dom vill promenera i grupp eller enskilt med stöd av personal.
Det låter ju bra. Men visst ja. Dom flesta får aldrig gå ut alls. Vem skulle hinna ta ut dom?
"Promenera i grupp"...ja, nu tycker jag att några politiker kan komma hit och hjälpa några av våra gamlingar att "promenera i grupp". Och se hur det går.

Det ska vara en lugn och trivsam måltidsmiljö.
Lugnt och trivsamt är nog bland dom sista ord jag skulle välja i det sammanhanget. Det kan vara direkt jobbigt för dom som är lite piggare att sitta och äta bland svårt sjuka och dementa som kanske skriker och ropar eller dreglar.

Dom boende ska få påverka menyn.
Tyvärr är det så att aldrig nånsin har en boende fått påverka menyn! Det finns en rätt att välja på för dom gamla. Den tas från det stora färdigmatsbolaget med dåligt rykte och är sällan särskilt god. Färdigmatsbolaget har i och för sig två alternativ, men på vårt boende har en i personalen ansvar för att välja ut endast en av dom rätterna. För att det ska bli enklare. Och det kan vara ett väldigt tjat om att man ska äta upp sin mat, även om det tar emot. "Om du inte äter upp får du ingen efterrätt" hörde jag en gång en kollega säga till en 89-åring. Som om det var ett barn som skulle uppfostras.

Den här så kallade värdighetsgarantin är bara floskler och har inte ett dugg med den faktiska äldrevården att göra. Politikerna vet inte ett dyft om hur det verkligen är. Dom vackra orden blir fler i takt med att resurserna minskar. Ohållbart.

Så jag kan säga rakt av till både kommunen och Socialstyrelsen: Värdegrunden efterlevs inte. Allt är snarare tvärtom mot hur det beskrivs och borde vara. Vad ska ni och vi göra åt det? Finns det alls nån lösning? Jag börjar tvivla.